Yrke: ?

Jag undrar ibland vad folk gör. Alltså vad dom sysslar med. Aftonbladets mode-redaktion verkar numera bestå av en herrans massa unga tjejer som skriver 5-10 rader långa ”artiklar”som sedan publiceras under sektionen som man valt att kalla ”Sofis Mode”. En sektion som även har en pappersversion som säljer som smör i solsken.

Sveriges journalistiska framtid. Här karaktäristiskt poserande, och karaktäristiskt fotande sig själv.

Även den litterära tronarvingen Annika Marklund får ett lönekuvert från aftonbladets ”kulturdel”. Hon skriver en blogg som heter ”Beautiful Ones” eller något liknande, och har en krönika i ovan nämnda papperversion av ”Sofis Mode”. Marklunds blogg är precis som alla andra amatörers bloggar (underskriven inräknad) ingenting annnat än nonsens. Det är dåligt skrivet, fruktansvärt ointressant och fullständigt subjektivt dravel om hennes tillvaro och vad hon tycker om saker som helt saknar verklighetsförankring eller kontext. Kalla mig hycklare, visst, jag gör samma sak. Min poäng är att Marklund på grund av någon anledning – låt oss lämna den till fantasin – lyckas erhålla lön och en upplyft position i den sociala stratifieringen bland alla oss låtsasjournalister. Hon och hennes läsare tror att hon är journalist. Nej. Det är du inte. Om inte någon plötsligt hittat på en något slappare definition av begreppet, inte bara yrket.

Någonstans har någonting gått väldigt fel. Samma utveckling kan återfinnas bland numera kulturella maktinnehavare som Fahrman, Von Sydow, Schulmann, Blondinbella osv. även om de flesta av dessa verkar vara mer explicita än Marklund i sin målgruppsorientering – dvs; dom vet att det är flickor och pojkar som aldrig läst en bok eller koncentrerat sig på en sak längre än 15 sekunder som läser deras inlägg. Jag vet inte om detta gör saker mer godtagbart.

Frågan kvarstår. Vad gör ni?

Vad är arbetsuppgiften? Hur ser schemat ut? Hur ser planeringen ut? 09.30 – vakna. 12.00 – fika. 13.00 – prata med en kompis. 14.00 – skriva vad jag pratade om med kompisen i min blogg. 15.00 – arbetsgruppsmöte i helvetet. 18.00 – fest.

Jag vet att det redan råder en viss standardisering och en normering av vad en blogg egentligen är och bloggosfären som helhet börjar kanske röra sig mot den amatörsstatus som den borde ha. Jag vet att desto fler korkade unga damer som väljer att skriva blogg och ge andra unga damer ätstörningar, ju mer kommer bloggosfären att bli kontraproduktiv och på så sätt tappa sitt underhållningsvärde. När hela institutionen blir fars så kommer institutionen att börja driva med sig själv utan att veta om det, vilket är ett sätt att ha ihjäl sig själv som seriöst debattforum eller journalistisk uttryckskanal. Inte för att jag tycker att det är något fel med att kunna uttrycka sig som man vill, hur man vill, när man vill – nej, problemet är väl snarare att kvalitén på journalistiken i vår dagliga press inte var särskilt hög innan den nu nådde nya bottnar i och med att utbildade journalister (med det gamla, tydliga, objektiva uppdraget) byttes ut mot småflickor och pojkar som gång på gång verkar tro att ”är” är synonymt med ”jag tycker att”. Mer jantelag, snälla.